Kejsarinnan ska resa
Den här texten handlar om Jan som är en fattig torpare som bor med hans hustru Kattrinna, de får en dotter, Klara Fina Gulleborg.
Jan älskar sin dotter oerhört mycket.
Klara Gulla växer upp och reser till storstaden.
Jan får höra rykten om att der inte går bra för henne, så han blir sjuk av längtan att han får för sig att han är kejsare av portugallien och att Klara Gulla är kejsarinnan som han väntar på.
När Klara Gulla kommer hem så skäms hon för sin pappa och hon försöker övertala sin mamma att flytta med henne till Malmö.
Klara Gulla och Kattrinna packar för att kunna vara borta för alltid.
De säger inget till Jan att de ska flytta, för de vet hur ledsen han skulle bli, eftersom de betyder allt för honom.
När ångbåten kommer så kliver de på, Kattrinna fäller en tår och känner att hon inte kan göra såhär mot Jan.
Sedan ser de en man som kommer springandes, det var Jan.
Han ville inte mista sitt livs glädje därför hoppade han ner i sjön, kläderna flöt upp på vattnet, Jan var borta.
Jag tyckte att det var ett spännande stycke, det var lättläst och språket var inte lika gammaldags som "Fostersystern eller Sir Archie".
Jag tror att jag ska läsa hela boken då blir det lättare att förstå det här stycket.
Jag tycker attv de gör fel som inte säger något till Jan när de ska resa, jag tycker inte de ska resa överhuvudtaget.
Det gäller att man tar hand om sin familj när de behöver det som mest.
När Kattrinna sa att hon inte kunde resa, så tyckte jag det var bra, men det blev ändå försent.
Sanningen är alltid viktigast även om det gör ont att få höra den, men det finns inget viktigare än att vara ärlig, man behöver inte vara ärlig på ett elakt sätt så det sårar människor.
Man kommer ingenstans på att ljuga eller att fly från sina problem.
Det enda jag känner igen mig i den här texten är väl att jag någon gång skämts över mina föräldrar, men inte så mycket att jag vill resa bort från dem.
/ Channa
Jan älskar sin dotter oerhört mycket.
Klara Gulla växer upp och reser till storstaden.
Jan får höra rykten om att der inte går bra för henne, så han blir sjuk av längtan att han får för sig att han är kejsare av portugallien och att Klara Gulla är kejsarinnan som han väntar på.
När Klara Gulla kommer hem så skäms hon för sin pappa och hon försöker övertala sin mamma att flytta med henne till Malmö.
Klara Gulla och Kattrinna packar för att kunna vara borta för alltid.
De säger inget till Jan att de ska flytta, för de vet hur ledsen han skulle bli, eftersom de betyder allt för honom.
När ångbåten kommer så kliver de på, Kattrinna fäller en tår och känner att hon inte kan göra såhär mot Jan.
Sedan ser de en man som kommer springandes, det var Jan.
Han ville inte mista sitt livs glädje därför hoppade han ner i sjön, kläderna flöt upp på vattnet, Jan var borta.
Jag tyckte att det var ett spännande stycke, det var lättläst och språket var inte lika gammaldags som "Fostersystern eller Sir Archie".
Jag tror att jag ska läsa hela boken då blir det lättare att förstå det här stycket.
Jag tycker attv de gör fel som inte säger något till Jan när de ska resa, jag tycker inte de ska resa överhuvudtaget.
Det gäller att man tar hand om sin familj när de behöver det som mest.
När Kattrinna sa att hon inte kunde resa, så tyckte jag det var bra, men det blev ändå försent.
Sanningen är alltid viktigast även om det gör ont att få höra den, men det finns inget viktigare än att vara ärlig, man behöver inte vara ärlig på ett elakt sätt så det sårar människor.
Man kommer ingenstans på att ljuga eller att fly från sina problem.
Det enda jag känner igen mig i den här texten är väl att jag någon gång skämts över mina föräldrar, men inte så mycket att jag vill resa bort från dem.
/ Channa
Kommentarer
Trackback
