Bortbytingen.
Nu har jag kommit in på min tredje författare som är Selma Lagerlöf.
Och den första texten jag läste med henne var bortbytingen.
Denna berättelse handlar om en bonde och hans fru. De hade precis blivit föräldrar men tappade sin son i en olycka. När barnet låg där på sidan av vägen passade trollkärringen på att byta sin trollunge mot det vackra människobarnet. Bonden och bondfrun kom tillbaka för att hämta sitt barn men då fanns bara bortbytingen där. De levde länge med bortbytingen och den sög musten ur bonden. Tillslut lämnade han frun , men han kom inte långt. Han träffade sin son och det var tack vara bondfrun att han levde.
Jag gillar den här sagan. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Min mormor läste jämt den för mig när jag var liten och jag tyckte redan då den var jätte spännande. Det är någonting i texten som gör att man bara vill läsa vidare.
Miljön: Det framgår väldigt tydligt i texten att det är på landet , eftersom det handlar om en bonde och hans hustru. De hade även tjänstefolk på sin gård, som pigor och drängar.
Och trollkärringar finns det nog inte i stan.
Språket: Det var tydligt att texten var skriven för längesen. Selma använder ord som man inte skulle använda idag. Som t.ex. bortbyting och socknen.
Agerande: Bondhustruns agerande i denna text är väldigt sällsynt. När man förlorar sitt barn och får ett annat, som dessutom är en bortbyting. Då är man inte snäll , men hon var det ändå. Hon tog hand om det som om det vore hennes eget och det var ju väldigt bra att hon gjorde det.
Mannens agerande därimot är nog lite vanligare. Han ville bli av med det så fort som möjligt. Vilket nog som flesta skulle vilja.
Budskap: Min uppfattning var att man ska ta vara på vad man har och inte tänka på vad man skulle kunna ha.
// Evelina
Och den första texten jag läste med henne var bortbytingen.
Denna berättelse handlar om en bonde och hans fru. De hade precis blivit föräldrar men tappade sin son i en olycka. När barnet låg där på sidan av vägen passade trollkärringen på att byta sin trollunge mot det vackra människobarnet. Bonden och bondfrun kom tillbaka för att hämta sitt barn men då fanns bara bortbytingen där. De levde länge med bortbytingen och den sög musten ur bonden. Tillslut lämnade han frun , men han kom inte långt. Han träffade sin son och det var tack vara bondfrun att han levde.
Jag gillar den här sagan. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Min mormor läste jämt den för mig när jag var liten och jag tyckte redan då den var jätte spännande. Det är någonting i texten som gör att man bara vill läsa vidare.
Miljön: Det framgår väldigt tydligt i texten att det är på landet , eftersom det handlar om en bonde och hans hustru. De hade även tjänstefolk på sin gård, som pigor och drängar.
Och trollkärringar finns det nog inte i stan.
Språket: Det var tydligt att texten var skriven för längesen. Selma använder ord som man inte skulle använda idag. Som t.ex. bortbyting och socknen.
Agerande: Bondhustruns agerande i denna text är väldigt sällsynt. När man förlorar sitt barn och får ett annat, som dessutom är en bortbyting. Då är man inte snäll , men hon var det ändå. Hon tog hand om det som om det vore hennes eget och det var ju väldigt bra att hon gjorde det.
Mannens agerande därimot är nog lite vanligare. Han ville bli av med det så fort som möjligt. Vilket nog som flesta skulle vilja.
Budskap: Min uppfattning var att man ska ta vara på vad man har och inte tänka på vad man skulle kunna ha.
// Evelina
Kommentarer
Trackback
